jag ringde upp tillbarnmott på sjukhuset i början av förra veckan. Emil gråter och har ont någonstans men jag vet inte var. Funderade på att det kunde vara tänderna så jag ville rådgöra med en sköterska om jag kunde ge alvedon. Den jättetrevliga sköterskan gick och pratade med en läkare medans jag satt satt kvar i luren. Fick rådet att ge 94 mg x4 ett dygn och sedan en suppx4 i tre om höra av mig om det inte blev bättre. I torsdags kväll grät han hela kvällen, inget skrik utan tårar som rann längst kinderna. Så i fredags ringde jag upp igen och fick en tid ganska så snart.
Läkaren kollade öronen och lungorna sen sa han att om barnet inte har feber så är det inget fel på det. Häpp. Tänderna då? Nej man får inte ont av tänder knäcker fanskapet ur sig. Häpp... men jag har tre barn sedan innan... nej nej det gör inte ont. Sedan pratade han om att om de är lösa drar man ut dem men Emils är inte lösa så de får sitta kvar. Jaha men det var inte det jag undrade. Jag undrar om det kan vara tänderna som påverkar hur han mår? Men nejdå. Att han är alldeles röd och svullen så att tänderna inte ens längre syns och att han dreglar som en fontän påverkar inte... Så vad är felet? Inget fel. För har han ingen feber så har han inte ont!
Dessutom kallade han Emil för Hon hen hela tiden, han trodde att han var en hon trots att jag flera gånger sa att det var en han. Nu efteråt så läser jag att man ska alltid undersöka pungen på såna här små men eftersom Emil tydligen var en flicka i hans ögon så blev det ju inte så.
Min kompis Linda som var med mig ifrågasatte massor men inga svar på någonting kunde han ge. Avvakta en vecka var det enda råd han kunde ge. Då väntar jag hellre till 2 månaders kontrollen. Han har varit så här sedan han föddes i stort sätt. han sover 5-10 minuter och kommer aldrig till ro. Jag ser att han har ont någonstans!
Usch för den läkaren på barnmottagningen!
