Emil är här!

Jag vet att jag har varit dålig på att blogga. Jag har helt enkelt inte haft lust. Slutet av graviditeten var jobbig med klåda och övertid men nu är han äntligen här!

Emil föddes i torsdags den 5 augusti kl 02.12. han vägde 3520g och var 52 cm. Hattmåttet var 35 cm. Han föddes även med två små tänder i underkäken.

Jag var uppe på förlossningen på onsdagen för igångsättning men tyvärr var det överfullt så jag fick en tid till på torsdagen kl 09. Däremot fick jag ytterligare en hinnsvepning för att försöka få i gång förlossningen utan medicinsk hjälp.
Redan på bussen hem började jag få ganska obehagliga värkar, men det var normalt sa läkaren så jag tänkte inte mer på det. Hoppade av på torget och handlade lite på konsum och även mackor på lökens. Värkarna kom ganska regelbundet nu med 10 minuter emellan och jag längtade hem till soffan. Väl hemma försökte vi titta på film men det gjorde för ont för att jag skulle kunna koncentrera mig. Vi valde att ta en promenad med Nova och då kom värkarna med 7 minuter emellan. Hem igen och bara slappa, så höll de väl på till 19 tiden då de blev allt glesare och jag tappade hoppet på att det skulle bli en vanlig förlossning utan hjälp. Drog med mig Tomas ut på promenad igen och då startade det igen, men jag hade två olika sorters värker. de som kom var 10e minut som gjorde så ont att jag var tvungen att andas ut dem och de som kom var fjärde som inte gjorde lika ont. Vi tog väl en 40 minuters promenad och avslutade den på hemköp. Hemma igen så kom de regelbundet med 7 minuter emellan och hoppet tändes. Sen från bara en värk till den andra så kom de regelbundet med 4 minuter emellan. Jag visste inte om det var riktiga värkar *döööh* så jag ringde förlossningen som sa att jag hade riktiga värkar så kom in nu!
SMSade min kompis Linda som skjutsade in oss med ilfart till förlossningen. Skrevs in 21.35. Därefter är minnet dåligt men jag var öppet 3 cm och tappen var nästan utplånad. Nästa gång Bm undersökte mig var jag öppen 8 cm. När de tog hål på hinnan så blev hjärtljuden jättedåliga och efter tre försök med skallpeltråd larmades läkare och ytterligare en BM in. Nu var det bråttom att få ut han sa läkaren men min paus mellan vanliga värkar och krystvärkar blev för lång så de bad mig krysta utan krystvärkar. Det var svårt kan jag lova. Läkaren skrek på mig att bli arg, BM låg på min mage, uskan höll mig i benen och den andra barnmorskan hade handen inne i mig. Så fort hon fick tag på huvudet drog hon ut honom. Jag var helt förstörd, de la han på min mage och började massera och jag skrek ta bort honom, jag vill inte se så de sprang ut där ytterligare en läkare hjälpte till att få honom lite piggare. Emil hade navelsträngen runt huvudet.
Men när han kom tillbaka till förlossningssalen med Tomas var han så fin så.
Jag har inga apgar på honom och jag vet inte hur länge jag krystade eller så men från inskrivning till bebis så tog det lite mindre än 5 timmar så det gick rätt fort. BF+9 tittade han ut, jag som inte skulle gå över tiden när det var mitt fjärde barn :D