Emil är redan 4 veckor!

I morgon blir han 4 veckor, det går alldeles för snabbt och jag vill inte att det ska göra det. Min sista bebis ska lixom vara bebis länge.
Vi börjar komma in i rutinerna nu med dagis och skola. Desvärre verkar Emil vara en vaken på nätterna bebis och det är lite jobbigt. Men jag får stå ut, det är min sista bebis som sagt :D

Tindra har börjar ettan nu. Det kändes som det var nyss hon låg på min mage, den lilla rosa 2 kilos klumpen. Nu går hon i skolan :-O Det går så galet fort.
Snart är hon 15 och drar hem killar och kör sin första fylla :D

Jaha nähä, mamman är hungrig. Ska kolla om någon vill luncha med mig i dag.

4-barnschocken

Jag tyckte att det inte var någon större skillnad mellan två och tre barn. Det gick väldigt bra. Men nu är det värre. Shit! Så fort tutten åker fram och jag ska amma Emil så ska det hittas på sattyg. Allt från att sno något ur skafferiet till att de slåss.vad prioriterar man? Att låta Emil bli halvmätt så man kan avstyra bråk? eller matar man klart och tar bråket sen? Kanske beror det på att jag faktiskt ammar? Jag flaskmatade Emma och då gick det ju att bunkra upp med kuddar så hon kunde äta själv i nödfall. Eller beror det på att de är äldre så det blir mer tjafs?
Jag kan inte vända ryggen 10 sekunder förens någon av dem är och väcker Emil som jag kämpat med att söva.
Jag har vilket fall inte kommit in i några som helst rutiner... men Emil är ju bara 9 dagar så det kommer väl.
Men oj vad jobbigt det är att göra detta själv när Tomas jobbar... Vi hade ju trott att Emil skulle komma under semestern, det gjorde han iofs näst sista dagen så man liksom bara kastades in i vardagen med jobb och dagis på en gång.

Nu ska jag snart försöka söva barnen helt själv. Tomas är på svensexa. Emma har redan somnat så det borde inte bli alltför svårt, så länge Emil fortfarande sover.

Emil är här!

Jag vet att jag har varit dålig på att blogga. Jag har helt enkelt inte haft lust. Slutet av graviditeten var jobbig med klåda och övertid men nu är han äntligen här!

Emil föddes i torsdags den 5 augusti kl 02.12. han vägde 3520g och var 52 cm. Hattmåttet var 35 cm. Han föddes även med två små tänder i underkäken.

Jag var uppe på förlossningen på onsdagen för igångsättning men tyvärr var det överfullt så jag fick en tid till på torsdagen kl 09. Däremot fick jag ytterligare en hinnsvepning för att försöka få i gång förlossningen utan medicinsk hjälp.
Redan på bussen hem började jag få ganska obehagliga värkar, men det var normalt sa läkaren så jag tänkte inte mer på det. Hoppade av på torget och handlade lite på konsum och även mackor på lökens. Värkarna kom ganska regelbundet nu med 10 minuter emellan och jag längtade hem till soffan. Väl hemma försökte vi titta på film men det gjorde för ont för att jag skulle kunna koncentrera mig. Vi valde att ta en promenad med Nova och då kom värkarna med 7 minuter emellan. Hem igen och bara slappa, så höll de väl på till 19 tiden då de blev allt glesare och jag tappade hoppet på att det skulle bli en vanlig förlossning utan hjälp. Drog med mig Tomas ut på promenad igen och då startade det igen, men jag hade två olika sorters värker. de som kom var 10e minut som gjorde så ont att jag var tvungen att andas ut dem och de som kom var fjärde som inte gjorde lika ont. Vi tog väl en 40 minuters promenad och avslutade den på hemköp. Hemma igen så kom de regelbundet med 7 minuter emellan och hoppet tändes. Sen från bara en värk till den andra så kom de regelbundet med 4 minuter emellan. Jag visste inte om det var riktiga värkar *döööh* så jag ringde förlossningen som sa att jag hade riktiga värkar så kom in nu!
SMSade min kompis Linda som skjutsade in oss med ilfart till förlossningen. Skrevs in 21.35. Därefter är minnet dåligt men jag var öppet 3 cm och tappen var nästan utplånad. Nästa gång Bm undersökte mig var jag öppen 8 cm. När de tog hål på hinnan så blev hjärtljuden jättedåliga och efter tre försök med skallpeltråd larmades läkare och ytterligare en BM in. Nu var det bråttom att få ut han sa läkaren men min paus mellan vanliga värkar och krystvärkar blev för lång så de bad mig krysta utan krystvärkar. Det var svårt kan jag lova. Läkaren skrek på mig att bli arg, BM låg på min mage, uskan höll mig i benen och den andra barnmorskan hade handen inne i mig. Så fort hon fick tag på huvudet drog hon ut honom. Jag var helt förstörd, de la han på min mage och började massera och jag skrek ta bort honom, jag vill inte se så de sprang ut där ytterligare en läkare hjälpte till att få honom lite piggare. Emil hade navelsträngen runt huvudet.
Men när han kom tillbaka till förlossningssalen med Tomas var han så fin så.
Jag har inga apgar på honom och jag vet inte hur länge jag krystade eller så men från inskrivning till bebis så tog det lite mindre än 5 timmar så det gick rätt fort. BF+9 tittade han ut, jag som inte skulle gå över tiden när det var mitt fjärde barn :D