Det var inte över!

I morse kräktes Emma. Det kommer both ways så att säga.
Jag är inte lugn denna gång. Nu tar jag ut dem från dagis. Jag kommer vilket fall aldrig få jobb om jag ska vabba för magsjuka varannan vecka.
2 veckor sedan vi hade det här helvetet och nu börjar vi om. Samma virus? Annat virus? När blir nästa sjuk?
Jag ger upp nu!

Nu är det över

Åter vardag med dagis, jobb och allt vad det innebär. Det är liksom som ingenting hänt på något sätt. Allt har flytit på som vanligt utanför våran msbubbla. Det är bara i den här lägenheten som man drabbats av det värsta som finns. Det känns så märkligt när man kommer tillbaka till dagis.
Appropå dagis så håller de på att fixa gården nu, vilket betyder att vi inte har någon ingång. Ingång till E&E´s avdelning är nu genom deras altandörr:-O Det är krångligt och jobbigt att få av tre barn + sina egna skor på en minimatta. Gå genom avdelningen för att hänga upp ytterkläder.Gå igenom halva huset för att lämna Tindra och sedan tillbaka få på skorna och öppna altandörren. Och se till att någon låser den så barnen inte rymmer. Men det blir en bra gård nu hoppas jag. Inga mer swimingpooler som barnen kan drunkna i.

Nu måste det vara över!

För allvarligt, jag orkar inte att försöka aktivera en överenergisk unge. T har ju inte varit sjuk och jag hoppas att hon slipper nu. Elias smittar inte mer i morgon och jag slutar smittas om ett par timmar om man ska gå så noga efter 48 timmars regeln. Men hon kan redan ha blivit smittad och kan ha smittan i sig i 3 dygn innan det bryter ut. Så på söndag, då kan jag andas ut.
Ja mannen har ju inte heller varit sjuk men han verkar klara sig. Han känner ingenting. Jag har frågat honom säkert 100 gånger.
Jag hoppas att gå sova i natt för jag har sån huvudvärk. Jag har inte sovit på 3 nätter nu. Eller sovit har jag men inte djupt. har vaknat varje timme och lyssnat efter ljud.
Jag hoppas att jag kan hantera fobin sen för så hör vill jag inte leva längre.
Nu vet jag iaf vad det är som är värst. Väntan. Väntan är det värsta. Att vänta på att bli sjuk. När vi väl är sjuka så går det ju an. Men sedan kommer väntan på en ny magsjuka. Och väntan på insjukningarn här hemma. Det är det jobbigaste har jag kommit på nu under denna omgång.
Men i dag har varit en ganska bra dag.
Jag har städat överallt med klorin så det luktar badhus, inte så gott men rent luktar det. Jag hoppas jag slipper göra om det på ett tag.

Suck!

Sonen mådde hur bra som helst på eftermiddagen och kvällen. Men vad händer? Han kräktes i natt iaf. Ska det hålla på så här?
Ingen annan har blivit sjuk än förrutom jag då. Men jag vet inte om jag var/är sjuk på riktigt eller om det är en omedveten, inbillande sjuka... Vilket fall så framkallade jag kräkningar i gårkväll så jag skulle få sova.
Men jag mår illa i dag också...
Jag orkar inte mer....

Vi klarade oss inte

Magsjukan från helvetet har drabbat oss. Emma insjuknade natten till i går. Vi hade hoppats på att hon hade hällt ut vällingen i sängen men nu när Elias är dålig så måste det vara det hon har gjort. Kräkts alltså. Hon gjorde det bara en gång i så fall och mådde hur bra som helst efteråt.
Elias har spytt en gång i timmen hela natten. Nu som först har han fått behålla lite vatten. Så jag hoppas att det är över för honom nu!
Så nu är det bara vi kvar. Jag T och T.....
Jag hatar den här jävla skitsjukdomen!!!

Tindra har ingen allergi

I går var vi på sjukhuset och tog pricktest mot födoämnen och det visade ingenting. Skönt men ändå vill jag veta varför hennes mage är paj.
Att ta sig kommunalt till sjukhuset krävs viss ansträngning så en nästan sömnlös natt och en jobbig morgon kom vi iallafall i väg... och jag är stolt att jag vann mot fobin ännu en gång.

Psykologen ringde i går också och sa att hon hade kämpat för att jag skulle vara en prio ett. Det hade hon lyckats med men det kan ta 4 månader eller mer innan jag får hjälp. Jag vet inte om jag pallar. Ångest för att vänta och ångest för att jag ska klara terapin. Moment 22.

Dagis och hem igen

Jag jag gick till dagis för att lämna alla tre men kom hem igen med två av dem. En pojke kräktes precis innan jag kom så jag valde att gå hem med E & E som går på samma avdelning. Tindra fick gå kvar eftersom de inte vistas i samma lokaler. Visst kan hon bli smittad men hon ville så gärna gå.
Ångesten att åka till sjukhuset i morgon när hon ska ta sina pricktester är stor nu. Tänk om hon kräks där?!